Jag har en skoluppgift att skriva en träningsdagbok. Detta betyder att man måste ut och röra på sig lite mer, det kanske man borde ändå men jag blir lite mer motiverad nu. Hur som helst så har hundarna också blivit lite rundare och otränade nu när mamma inte har lika mycket tid för de eftersom hon håller på med lägenheten (som snart är klar). Jag bor hos pappa och har mycket att plugga på nu såhär i slutet av terminen så jag kan inte ha de så mycket. När jag väl har vovvarna försöker jag motionera de. Ett väldigt uppskattat alternativ både av mig och hundarna är att ta en joggingrunda. Jag brukar ja hundarna fastknutna runt midjan på varsin sida. De anpassar sig väldigt snabbt och springer snällt brevid. Samtidigt som de får bra motion tar jag i lite extra och orkar springa längre eftersom de orkar hur länge som helst :)

Det roliga när vi är ute är att väldigt många vänder sig om och tittar lite extra. Då känner jag mig ganska duktig :D och framförallt stolt över mig själv och mina vovvar som springer så fint brevid mig. Jag har sett fler som är ute och springer med sina hundar och jag har alltid tyckt att sammspelet mellan hund och ägare ser väldigt maffigt ut.

Att bara låta hunden luffsa på utan att den ska lukta överallt är både motion och ansträngande för hjärnan. När man låter hunden lukta för mycket blir den lätt stressad och hela promenaden blir då egentligen inte lika behaglig för hunden som många kanske tror. När man bara springer fram får hunden istället utlopp för sin energi, den koncentrerar sig på att springa brevid ägaren utan att dra och hålla samma takt.

Dessie reagerar väldigt bra på detta då hon inte ens lägger sig ner på marken när vi träffar andra hundar. Hon fokuserar istället bara rakt fram.
Det är ju dessutom väldigt naturligt för hunden att springa långa sträckor. Detta gör de i det vilda när de jagar osv. Jag tror man måste vara noga med att ge hunden lite av de ursprungliga utmaningarna för att den ska må bra. Låta hunden vara hund helt enkelt!