Nu är all julstress över och jag tänkte ge er en liten hunduppdateting :)

Förra veckan, i onsdags för att vara exakt, ringde min agilitytränare till mej och fråga om jag ville gå med i "söndagsgruppen". Söndagsgruppen är en grupp som tränar varje söndag från den första januari. Eftersom man inte kan träna ute så kan man gå med i den gruppen och få träna i ridhuset för en liten avgift. I höstas fick jag hörs om gruppen men då var den redan full dessutom trodde jag inte att jag och dessie var tillräckligt duktiga. Nu var det en av medlemmarna som hade hoppat av och då fick min tränare, som heter Lotta, för sig att ringa mig. Vilket jag naturligtvis är väldigt glad för. Jag trodde som sagt inte alls att jag och dessie e tillräckligt duktiga. Jag undrar också varför hon ringde mig av alla. Jag försöker intala mig att hon måste se att vi har kapaciteten att fortsätta uppåt, men jag har ganska svårt att tänka så höga tankar om mig själv ;) men det är bara att ta åt sig och leva på det ett tag.
Alltså ska jag och dessie börja träna den första januari. Gruppen har ingen tränare men alla i gruppen är så pass duktiga att jag kan få tips och råd av de.

Jag har ingen film som jag vill visa från förra träningen för det kändes inte alls bra. Vi gjorde en bana på 19 hinder med en del kluriga svängar. Uppe på det var jag och dessie inte jätte taggade så det gick sådär. Lotta konstaterade att dessie är lite så att hon kan ibland och när hon vill. Jag måste prata med henne och alltid springa före henne och va på henne med rösten för att hon ska springa på ordentligt. Så vår träning beror verkligen helt på dagsformen. Fast så är det för de flesta, men det hänger väldigt mycket på mej, hon är inte så självgående.

Puss&Kram

Jag är fortfarande inte helt frisk. Jag hostar mega mycket och är slö men det hindrar inte mig från att träna med dessie. Det ska bli jätte kul men jag har inga mega förhoppningar vi har ju inte tränat på jättelänge. Men det ska nog gå jätte bra :) Det kommer uppdatering om träningen ikväll eller imorgon.

Puss&Kram

Det slår mig ibland hur mycket ett djur kan hjälpa en genom saker. Lyckan hos äldre människor och barn när de får hälsa på en hund är obeskrivlig. Samarbetet mellan hund och människa är det bästa jag vet. Det ser så harmoniskt ut. Tänk er en liten flicka som går med en stor mastiff. Flickan är lika hög som hunden och ändå har de ett så fint samspel. Hunden går lugnt och försiktigt ett steg bakom flickan. Jag kan inte riktigt förklara känslan, jag blir tårögd och helt varm inom mig.

Lyckan som djur ständigt har med sig och smittar av på människan utan att veta om det. Jag ska vara helt ärlig och säga att för ett par år sen hade jag gått in i väggen om jag inte hade haft dessie. Det gav mig något att göra, jag fick någon att ta hand om. Det fanns lixom någon där när man var ledsen och arg. Bara det att hon låg sidan om mig och bara fanns där gjorde det lättare.
Hon har också hjälpt mig, och hjälper mig fortfarande, att inte bli frustrerad så lätt. Jag är fortfarande dålig på att inte bli det men jag bli påmind av henne. När vi tränar tex så slutar hon lyssna när jag blir det minsta lilla frustrerad. Det får mig att tänka till varje gång och förhoppningsvis blir jag bättre snart :)

Det är inte bara hundar som hjälper människan. Hästar har alltid haft en stor plats i mitt liv. De har hjälpt mig att inte tänka så mycket. Om jag tänker för mycket kan jag få ångest. Jag mår bättre av att ha någon annan att ta hand om. Någon som Jag inte behöver prata med.
Nu har jag en paus från hästar eftersom jag vill hinna med körkortet skolan och hundarna. Men jag märket ganska tydligt att jag behöver det igen.

Eftersom att djuren ger oss så himla mycket borde inte vi vara där för dom då? Varför råkar många djur så illa ut? Har vi inte nån sorts skyldighet att ta hand om djuren efter allt de gör för oss? Jag känner iallafall att jag har en skyldighet att ge djuren lika mycket som de ger oss!

Puss&Kram

Har väl inget speciellt att uppdatera med men känner att jag borde skriva något iallafall.
Dessie va hos mig lördag till söndag. Det va väldigt härligt att ha henne själv igen. Tänk att det kan vara skönt att ha en hund att gå ut med sent på kvällarna ;) vi va nere på gröningen en runda och lekte med bollen vilket uppskattades mycket av henne. Kändes som att det var 100 år sedan jag gjorde det sist med henne. Hon har förresten slutat löpa, så om jag har blivit frisk till torsdag blir det självklart träning. Jag tror till och med att det blir det vilket som. Jag har ju missat 3 gånger nu..

Doris växer så det knakar. Hon är nog en halv dm högre än dessie nu. Dessie blev helt plötsligt väldigt liten :p

Puss&Kram

Ja som ni kanske förstår fick Doris tag på pepparkakshuset igår igen. Hon har ätit allt utom taket nu. Hon borde ju få ganska ont i magen så hon borde ju inte göra om det. Fast det känns ju inte riktigt som att hon bryr sig..

Jag hoppar över träningen idag med dessie. Det känns bättre att vänta en gång för länge än att en träning går jätte dåligt.

Puss&Kram

Doris har varit i farten igen. När ingen har varit hemma har hon dragit ner min väska från ett bord och fått ner en blomkruka på köpet. Dragit ut allt ur min väska och tuggat på den. Ätit 2 pennor och slaktat brossans vattenflaska. Visst är hon underbar!

Dessies löp har klingat av och jag hoppas att vi kan träna på torsdag. Vi får se..

Puss&Kram

Andningen är väldigt viktig när man har med hundar att göra. Jag har märkt det mer och mer nu när Doris behöver tryckas till ibland. Hon är mer känslig för det än vad Dessie är därför får jag mer respons när jag provar. När jag blir arg på Doris tappar jag lätt tålamodet. Då lyssnar hon inte alls. Jag brukar vilja att hundarna verkligen ger sig när jag säger till de. Helst lägga sig ner och visar att de är under mej i rang. När jag har sagt till och står framför Doris drar jag ett djupt andetag och vips ligger hon ner. Jag tycker att det är väldigt häftigt, häftigt att det verkligen fungerar på riktigt. Andningen är nummer ett att tänka på. Det gör jätte mycket och hjälper en väldigt långt.

En sak till som jag tycker är härligt att se är hur hundarna påverkar varandra. Det är ju inget jag har kunnat se innan eftersom dessie va själv då. Vid flera olika tillfällen har Doris tagit efter Dessie. Jag kan ta ett exempel från idag.
Jag kom hem och hundarna var själv hemma. Jag brukar vänta tills de är lugna innan jag hälsar så jag knuffade Lixom bort de. De stod och tittade på mej men fortfarande lite spända så jag väntade lite till. Tillslut la sig Dessie ner och pang så dunsade Doris också ner i golvet. Jag blir helt glad och varm inom mej och åter igen helt häpen över att det verkligen funkar.

Jag älskar hundar för att de egentligen är ganska enkla :)

Puss&Kram

Skärpning från min del nu! Jag e världens lataste människa tror jag. Jag kan blogga från telefonen och ändå gör jag inte det..

Dessie löper fortfarande och Doris äter fortfarande allt. Hon har tillochmed börjat hoppa upp mot diskbänken och dra ner saker och MAT. Senast idag åt hon upp skorstenen och ena väggen på vårt fina pepparkakshus och i nästa sekund hoppar hon upp mot diskbänken och tar en tugga av några kakor som vi bakade igår. Man blir helt trött. Dessie tittar på mej precis som hon tänker " hjälp ta mej härifrån". Jag hoppas det går över snart för jag börjar bli less på detta. Tycker lite synd om mamma som har henne 24/7 :p

Doris är ca en dm högre än dessie nu. Det känns faktiskt som att man har en stor hund nu. Dessie ser ut sonen tax haha det ser ut som att hon har fått längre rygg och kortare ben. Men det är ju Doris som har blivit större.

Mamma och Doris är i full gång med att träna lydnad ute hos Petra. Jag och dessie hoppas att vi kan börja träna snart igen. Men jag är helt säker på att om det inte blir denna veckan blir det nästa :)

Puss&Kram