Det slår mig ibland hur mycket ett djur kan hjälpa en genom saker. Lyckan hos äldre människor och barn när de får hälsa på en hund är obeskrivlig. Samarbetet mellan hund och människa är det bästa jag vet. Det ser så harmoniskt ut. Tänk er en liten flicka som går med en stor mastiff. Flickan är lika hög som hunden och ändå har de ett så fint samspel. Hunden går lugnt och försiktigt ett steg bakom flickan. Jag kan inte riktigt förklara känslan, jag blir tårögd och helt varm inom mig.

Lyckan som djur ständigt har med sig och smittar av på människan utan att veta om det. Jag ska vara helt ärlig och säga att för ett par år sen hade jag gått in i väggen om jag inte hade haft dessie. Det gav mig något att göra, jag fick någon att ta hand om. Det fanns lixom någon där när man var ledsen och arg. Bara det att hon låg sidan om mig och bara fanns där gjorde det lättare.
Hon har också hjälpt mig, och hjälper mig fortfarande, att inte bli frustrerad så lätt. Jag är fortfarande dålig på att inte bli det men jag bli påmind av henne. När vi tränar tex så slutar hon lyssna när jag blir det minsta lilla frustrerad. Det får mig att tänka till varje gång och förhoppningsvis blir jag bättre snart :)

Det är inte bara hundar som hjälper människan. Hästar har alltid haft en stor plats i mitt liv. De har hjälpt mig att inte tänka så mycket. Om jag tänker för mycket kan jag få ångest. Jag mår bättre av att ha någon annan att ta hand om. Någon som Jag inte behöver prata med.
Nu har jag en paus från hästar eftersom jag vill hinna med körkortet skolan och hundarna. Men jag märket ganska tydligt att jag behöver det igen.

Eftersom att djuren ger oss så himla mycket borde inte vi vara där för dom då? Varför råkar många djur så illa ut? Har vi inte nån sorts skyldighet att ta hand om djuren efter allt de gör för oss? Jag känner iallafall att jag har en skyldighet att ge djuren lika mycket som de ger oss!

Puss&Kram